I vårt logistiknätverk har vi tema Innovation & Entreprenörskap i år, så jag bad lillasyster M att hålla ett föredrag om sin start-up med sju anställda.
(Och här måste jag pausa lite och smaka på orden. Lillasyster. Start-up. Sju anställda. Men vänta lite nu….ett ögonblick. Det är ju helt orealistiskt. Är det den där pyttelilla, äppelkindade och blonda saken vi pratar om? Hon som kröp runt på golvet där hemma och åt upp allt som kom i hennes väg och som vi övriga i familjen kallade för ”Skräpet”? What?)
Nåväl. De anmälda deltagarna i nätverket börjar ramla in, tar för sig av den generöst tilltagna frukostbuffén och minglar runt med varandra. Jag känner mig lugn. Jag vet ju att den här träffen är ett säkert kort. Jag menar, vem fascineras INTE av en kvinna som spelat elitfotboll i sexton år samtidigt som hon läst på Chalmers, varit trainee på Volvo Bussar och slutligen blivit konsult på Accenture? Och som sen startar ett företag för att bygga en skitcool app för löparnördar (som undertecknad)?
Stolt som en tupp presenterar jag Lilla M och föredraget kan börja.
Två timmar senare är jag förvirrad, matt och lätt yr. Jag är fullständigt tagen på sängen. För visst hade jag förstått att hon skulle imponera på deltagarna. Men jag var inte beredd på att bli så totalt överväldigad själv.
Hur många livs- och karriärcoacher har man inte lyssnat på genom årens lopp? ”Sätt upp tydliga mål, utöva mindfulness, fira delsegrar” och yada yada. Och så kommer Lilla M, den här lilla människan som på något magiskt vis hör ihop med mig sen dagen hon föddes, hon som jag har beskyddat, lärt upp, försökt mästra och kontrollera (ren svartsjuka!), lekt, åkt på bilsemester, sovit och busat och skrattat och gråtit med. Den lilla parveln, just hon. Hon som härmade allt jag och vår bror gjorde, bara att hon gjorde det så mycket bättre.
Om jag började med pianolektioner tog det bara något år innan Lilla M också gjorde det, med skillnaden att hon faktiskt tragglade pianoläxorna (fusk!). Och när vår bror började spela fotboll så…, ja ni fattar.
Nu inspirerar hon mig mer på två timmar än vad alla coacher gjort tillsammans de senaste tjugo åren. Hennes resa är intresseväckande, de goda råden mitt i prick och presentationsmaterialet proffsigt och elegant. Det lyser om henne, det syns att hon älskar det hon gör.
Och vad hon pratade om? Se sammanfattningen från träffen här. Låt dig inspireras.
Världen får vänta 