2017-04-23: Meia Praia, Lagos, Algarve, Portugal

Vi hälsar på hos pappa och mamma A i Portugal, en skön semestervecka med barnen. De springer runt som yrväder på en nästan folktom strand. Säsongen har inte börjat.

Det är snart två år sen vi fick beskedet om min cancer, ett år sen jag började jobba, och sedan ett par månader är jag fullt arbetsför. Allt är som vanligt, fast….ändå inte. I grunden är jag en annan person.

Jag blir fortfarande stressad och irriterad i vardagen. Fortfarande förekommer hysteriska morgnar med trötta barn och borttappade vantar, jobbsituationer som inte utvecklat sig som tänkt, kaos i trafiken.

Men jag är bättre på att uppskatta de små stunderna, njuta när allt går vägen och det flyter på. Jag skattar tiden med Per och barnen högre. Mycket högre. Jag är tacksam.

Sedan i somras går J i förskoleklass, vilket innebär lämning på två olika ställen på morgnarna. För tre år sedan hade upplägget varit ett stressmoment, en tidsödande omväg till mitt überviktiga jobb.

Nu är promenaden från förskolan till skolan en mysig stund för mig och J att utbyta några ord på tu man hand. Eller bara gå tysta bredvid varann, på en väg kantad av skog och träd. Kan man tänka sig en skönare start på dagen?

På Meia Praia springer Per just nu runt och busar med J i vattenbrynet. S sitter en bit från min handduk med hink och spade.. En liten stund av vår tid tillsammans, så oändligt stor, i all sin enkelhet. Varje dag är en gåva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s