2016-05-22: GöteborgsVarvet

I juni 2015 öppnar anmälan till årets GöteborgsVarv. Per signar sig direkt och fixar barnvakt nästan ett år i förväg för att vi ska kunna springa båda två. Men jag tvekar.

Min snålhet hindrar mig. ”Avgiften räcker ju till minst två par fotbollsskor under Julias uppväxt sen när jag är borta”, tänker jag, superpragmatiskt och kanske en smula känslokallt. Men till slut ramlar polletten ner. Det är lika viktigt för mig som för min omgivning att jag planerar för ett liv efter operation och behandling. Och inte bara viktigt, utan nödvändigt. Väldigt, väldigt nödvändigt.

Efter att jag anmält mig och betalat tänker jag ”Synd på pengarna, men om jag trots allt hänger kvar nästa vår kommer jag ha en fullgod ursäkt att slippa undan; halvdöd eller åtminstone under strikt medicinsk tukt och förmaning.”

Men icke sa Nicke. I april i år kapitulerar jag inför fakta: jag mår hur bra som helst och har börjat löpträna igen. Det finns inga ursäkter kvar, inga kryphål att smita genom. Och tja, är man så snål som jag vill man ju såklart ha valuta för pengarna! 🙂

Så idag bar det av. Jag sprang, hela långa varvet, så fantastiskt otroligt härligt! Snacka om att ”känna att man lever”, haha 🙂 Det blev min sämsta tid någonsin men jag njöt desto mer. Det regnade och publiken på Avenyn var tunnsådd och verkade sur, jag bara log. Oavsett placering, oavsett tid, oavsett allt annat vinner jag ju ändå.

Vilket lyckorus! Heja Varvet.

IMG_7355

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s