December: Return of the Yogi

I december hittar jag tillbaka till något jag ägnade mycket tid åt förr, men av oförklarliga anledningar slutade med för sisådär 8 år sen: yoga. Det blir min räddning. Jag provar ett relativt lugnt kundalinipass hos bästa gurun Helen, vars studio ligger ett stenkast från vårt hem. Även om jag måste ta det försiktigt och inte klarar alla övningar är det en fantastisk upplevelse. Det blir lite som att hitta hem. De närmaste månaderna kommer jag att gå på måndagspasset hos Helen så ofta jag bara kan.

En tråkig men kanske oundviklig sak som händer i början av månaden är att min underbara, stöttande, fina Per blir sjukskriven. Krisrelaterad stress, säger läkaren. Allt som har hänt sen i somras har kommit ifatt honom, rädsla i kombination med ansvaret för familj och hem samt att fungera som stöd för mig. Jag står handfallen och förvirrad, har sett en tid att något varit galet men inte förstått. Nu får jag otroligt dåligt samvete.  Han är i ett första steg sjukskriven till mitten av januari. De första dygnen sover han i ett långt sträck. Därefter börjar han långsamt bli sig själv igen.

Den 15:e december följer Per med till onkologen för min sista behandling med Oxaliplatin. Jag är laddad och på gott humör, men ganska kort efter att droppet startat uppstår ett tryck över bröstkorgen. Det blir tungt att andas. Handflator och fotsulor börjar klia frenetiskt och Per manar mig att ringa på sköterskan. Det visar sig att jag har utvecklat överkänslighet mot det verksamma ämnet, något som händer titt som tätt hos cancerpatienter. Sköterskan stänger snabbt av droppet, därefter pumpas jag full av antihistaminer och symtomen klingar av. Överläkaren kikar in och gör en snabb check av mitt tillstånd. Jag är snopen men lättad när vi åker hem igen. Ena halvan av min behandling är tydligen klar, även om avslutningen blev något rumphuggen. Bra! Då är det bara ”resten kvar” – som man brukar säga – fyra gånger till med Fluorouracil.

Julen firas i omgångar med våra stora familjer och det är lika mysigt som vanligt. Det blir också tre intensiva, men underbara jullovsveckor med barnen när vi hittar på mycket bus och skoj tillsammans. I julklapp av Per och barnen får jag, bland andra saker, en yogamatta.

Mer omtänksamt än så kan det inte bli ❤

IMG_Att göra december 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s