Vecka 25: Avdelning 349A

Efter operationen är jag otroligt glad och tacksam de kommande dagarna. Redan morgonen efter får jag börja äta som vanligt och sakta börjar vägen tillbaka till fungerande mage och tarmar.

Genomsnittsåldern för cancerdiagnos i tjocktarmen ligger runt 70-75 år, och på avdelningen vistas patienter som har eller ska genomgå någon slags mag- eller tarmoperation, cancer eller ej. Man kan lugnt konstatera att jag var deras yngsta patient.

Efter någon dag får jag en ny rumskompis, Signe, som är 78 år. Hennes man är med när hon skrivs in och installerar sig, men är klart besvärad och vill hem så fort som möjligt. Signe är skärrad inför sin operation så jag får känna mig lugn, erfaren och stöttande. Det är en skön känsla. Vi pratar mycket.

För varje dag som går blir jag av med fler slangar vilket gör att jag blir rörligare och lättare kan komma upp och promenera. Mitt humör är på topp där jag hasar fram och tillbaka i korridoren med mina pensionärsvänner. Per och barnen hälsar på varje dag. Jag känner mig stark och optimistisk och ser med tillförsikt på framtiden.

På onsdagen åker Signe hem efter en lyckad operation. Jag faller ner i ett svart hål när hon försvinner. Syster A försöker trösta och förklarar att jag har gått igenom mycket de senaste tre veckorna, ett budskap jag har svårt att ta till mig. Jag mår ju bra. Eller?

Torsdag eftermiddag kommer lillasyster M med sambo J och hämtar mig. Jag är klar på avdelning 349A, från och med nu sker läkningen hemma. Det är dagen före midsommar. Jag kommer hem med en bärkasse mediciner och sprutor och sover i princip hela midsommarhelgen.
IMG_5350

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s