2015-06-14: Tarmvred

Idag, den 14 juni, skulle jag ha sprungit mitt livs längsta lopp, Tjejmarathon på 50 km terräng mellan Hindås och Borås. Loppet anordnas till förmån för Dr. Mukwege och Panzisjukhuset i Kongo, ett sjukhus där flickor och kvinnor får vård efter att ha utsatts för sexuellt våld. Jag har vetat i tio dagar att jag inte kommer att dyka upp på startfältet men sörjer likväl att jag inte kan delta och använda all den träning jag har lagt ner under våren. Men kanske finns det en mening ändå. Träningen kanske var inför dagens övning, som inte precis handlar om löpning, men där kroppen ändå har nytta av att vara i god form?

Jag vaknar tidigt med kraftiga magsmärtor som kommer och går. Jag kräks i omgångar. Efter någon timme (45 minuter? 75 minuter?) väcker jag Per. Han ringer 112 och svarar på diverse frågor och uppgifter om personnummer, gatuadress m.m. nämns. Han böjer sig ner på golvet för att komma i nivå med mig, där jag står på alla fyra. ”Ja, hon är vit i ansiktet”, bekräftar han. Är det alltså en vedertagen metod att kontrollera om någon är dålig? 

När ambulansen kommer anländer pappa och mamma A samtidigt. Som genom ett under har barnen inte vaknat och märkt någonting, pappa och mamma A stannar hos dem. Per kör efter ambulansen i vår bil. Vi åker till Kungälvs sjukhus, utan sirener och blåljus men i ganska hög fart. Eftersom det är söndag morgon är det nästan ingen trafik.

Jag har aldrig åkt ambulans förut och hoppas naturligtvis att jag aldrig behöver göra det igen. Men sjukvårdaren som sitter bredvid mig är otroligt lugn och professionell, och när han lägger sin hand på min axel vid smärttopparna blir jag förvånad över vilken positiv inverkan det har på smärtförnimelsen. Han sätter en nål på min handrygg och ger mig morfin, och så småningom slappnar jag av och vilar.

På Kungälvs sjukhus utspelar sig en scen som jag har svårt att tänka på i efterhand utan att skratta eller åtminstone dra på munnen. Vi får ett rum i väntan på läkaren och morfinet börjar gå ur min kropp. Vad jag inte tidigare känt till om tarmar och matsmältning är att de arbetar i skov. Så Per och jag gör helt enkelt, alldeles ofrivilligt, en parodi på en förlossning. ”Aj aj aj”, gapar jag var tredje minut och Per ropar ”Andas, andas” och kör värsta profylaxflåset, samtidigt som han håller händerna om mina axlar där jag står på knä på britsen. Väldigt autentiskt! Efter en stund kommer en sköterska in och ger mig ny dos smärtlindring och jag kommer till ro på nytt.

Efter en ny skiktröntgen, exakt likadan som jag gjorde i tisdags på Östra sjukhuset, konstaterar läkaren att tarmvredet med största sannolikhet beror på tumören. Jag tänker att om jag velat ha en ”second opinion”, vilket brukar rekommenderas när man får allvarliga sjukdomsdiagnoser, så har jag fått en sådan nu. Vårdpersonalen konfererar med Kirurgin på Östra och så beslutas det att jag ska köras vidare dit.

Efter en ny ambulansfärd rullas jag strax efter lunchtid in på avdelningen på Östra där jag ska tillbringa ett par dagar. Sköterskan hjälper mig omgående in i duschen, för ”nu blir det operation”. I första hand ska tarmvredet åtgärdas, och om så tillåts, plockas även tumören ut. Man vet inte på förhand om jag får stomi, vare sig permanent eller tillfälligt.

Har vaga minnesbilder av att jag säger hejdå till Per utanför dörrarna till en operationskorridor. Minns också att narkosläkaren gör tre eller fyra försök att lägga en epidural i min ryggrad utan att lyckas, och att min panik stiger för varje nytt försök eftersom jag känner att den hamnar fel varje gång. Till slut ger han upp, nöjer sig med vad det nu är jag får intavenöst i armen istället. Sedan sover jag.

Sent på kvällen, kanske runt elva – halv tolv, vaknar jag kort och får veta att tumören är borta och att jag inte har någon stomi, inte ens temporärt. Är mörbultad men behagligt trött och somnar om, glad, tacksam och mycket nöjd.
  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s